alwayspassingby

År 2008, har vart ett utav de kämpigaste åren i mitt liv. På grund utav alla jobbiga måsten och svek från kompisar. Jag hade precis börjat lita på alla igen efter ett väldigt ledsamt nedfall, då det hände igen, då ingen stod på min sida förrutom Victoria! Den värsta månaden var den, då Victoria var i Mexiko, i april! Det var fruktansvärt, den enda jag hade då var min mamma, som bodde mer på jobbet än hemma, och pappa var dessutom bortrest på veckodagarna i jobbet.Det blev fruktansvärt ensamt och då trodde jag inte att det fanns en utväg. Men jag arbetade mig upp, kämpade för att våga lita på människor, började sakta men säkert ta kontakt med nya människor, som inte alls liknade mina förra vänner, och det gick! Tack Carolina, Anna och Lina för att ni alltid finns där för mig. Dessutom vill jag tacka Victoria för allt hon gjort för mig. Det är hon som gör morgondagen värd att leva.

Detta år har gett mig mer självdistans än någonsin innan, kanske bra kanske dåligt, vem vet?